Interreg Aurora-projektet Bothnia Business Heritage är nu inne på sitt andra år med KulturÖsterbotten som en av projektaktörerna. Under projektets gång har vi bland annat skapat ett nätverk bestående av kulturarvsaktörer runt Bottniska viken. Idag har vi inemot hundra deltagare i nätverket som växer hela tiden. Syftet med nätverket är att skapa en plattform där kulturarvsaktörer från olika områden kan träffas, diskutera och lära sig av varandra. Projektet erbjuder också en gång i månaden aktiviteter för nätverksdeltagarna: nyhetsbrev, online coffee meetings där vi samlas utan särskild agenda bara för att träffas och ta del av vad alla har på gång, och nätverksträffar med föreläsare och annat informativt program.

Nätverksträffarna ordnas varannan gång som online-möten och varannan gång som hybridmöten då man kan välja att delta endera på plats eller online. Onsdag 13 november ordnas projektets nästa nätverksträff, denna gång som ett hybridmöte i Skellefteå, Sverige. Temat för träffen är storytelling, något som de flesta kulturarvsaktörer redan använder sig av i sin verksamhet på ett eller annat sätt men som man alltid kan lära sig mera om. Föreläsare är Robert Herrala, Lillemor Skogheden och Theresa Eriksson från Nordiskt Berättarcentrum. De presenterar hur de arbetar med muntligt berättande och hur berättande kan användas av organisationer och företag för att profilera verksamheten. Nätverksdeltagarna får också ta del av exempel på den kraft som finns i muntligt berättande.

Är du intresserad av att delta i våra träffar eller av att få vårt nyhetsbrev? På vår hemsida bbhnetwork.org hittar du information om kommande träffar och du kan också gå med i vårt nätverk för kulturarvsaktörer.

.  .  

Nybakade landsbygdsföretagaren Jonathan berättar

I våras besökte vi Backholms verkstad i Pörtom där Jonathan Backholm, 19 år, förberedde sig för sitt sista yrkesprov innan han blev färdig landsbygdsföretagare.

Utbildning på arbetsplatsen (UA) är en viktig del av grundexamensstudierna inom yrkesutbildningen. För Jonathan var det nu hans sista UA-period, som han avlade inom examensdelen Underhåll och reparation av lantbruksmaskiner på Backholms verkstad. Under den två månader långa UA perioden tyckte han att han fått göra alla möjliga arbetsuppgifter och fått en bra helhetsbild av vad jobbet på verkstaden går ut på.

”Jag har lärt mig otroligt mycket, man får ta del av mycket arbetserfarenhet som personalen här har, de har jobbat länge i branschen och vet mycket. Det är intressant. Det är nästan det bästa med att vara på UA,” sa han. ”Det här är ju ett företag och man behöver tänka på hur man gör saker för att få en lönsamhet i det. Det är annorlunda än på skolan där man läser mera teori,” berättade han vidare.

Jonathan var inte ett dugg nervös inför yrkesprovet som bl.a. innehöll 500 timmars traktorservice med byte av motorolja, check av alla filter, byte av växellåda och hydralfilter och kontroll av alla oljor. Och Anders Backholm, hans arbetsplatshandledare trodde också att det skulle gå bra. Vilket vi vet, med facit på hand, att det gick.

Jonathan tyckte att han har haft tur med sina UA perioder, han har varit på flera helt olika ställen och lärt sig massor:

”Under min första UA var jag en månad på en dikogård tillsammans med en jätteerfaren arbetsplatshandledare. Sedan så har jag varit på en mjölkgård en hel sommar där jag fick jag göra allt möjligt intressant. De hade ekologisk växtodling och hade haft det jättelänge, så det var intressant att lära sig om deras tankesätt. Och så har jag varit på Maranders maskinservice på kundbetjäningspraktik en månad,” räknade Jonathan upp. ”Totalt 9 månader har jag varit på UA,” konstaterade han. Han har alltid trivts bra på sina UA platser, det har varit roligt med fart och fläkt och att få lära sig och göra saker i praktiken tyckte han.

Anders Backholm som är delägare på verkstaden skulle gärna se att ännu fler studerande skulle intressera sig för reparation och underhåll av lantbruksmaskiner. Jobb i den här branschen finns det nämligen, och Anders efterlyser t.o.m en utbildning för traktormontörer.

”Det är just nu bra tider för verkstadsverksamhet. Då det annars är utmanande på marknaden så reparerar man sina traktorer och jordbruksmaskiner istället för att köpa nytt,” berättade han.  ”Och maskiner ska ju underhållas året om. Då vi började för 30 år sedan var det lugnare vintertid, men nu är det mer traktorer i användning i skogsbruk också och säsongen är året om,” fortsatte han. ”Dessutom är lantbruksmaskinerna mer elektroniska än förr och färre har möjlighet att underhålla sina egna maskiner.”

Samarbetet med YA kring studerandes UA platser har fungerat riktigt bra berättade Anders. Han tar gärna emot studerande och hoppas på att någon ska bli riktigt biten av  traktormontörsjobbet. UA perioderna fungerar lite som en en typ av rekryteringskanal och lite marknadsföring för verkstaden samtidigt.

Nu när Jonathan har blivit färdig och fått sin examen blickar han framåt, han ska in i militären, men sedan ska han jobba på den egna gården och ta över den någon gång i framtiden. Vidarestudier är inte helt uteslutet, men inte riktigt genast.

Både Jonathan och Anders håller med om att det finns utmaningar inom finskt jordbruk, ”men mat ska man ju alltid ha” och bonden anpassar sig. Man kanske odlar lite annorlunda odlingsväxter eller på annat sätt, men jordbruk behövs alltid, det försvinner inte konstaterar de.

Vasa LittFest byggs i år i samarbete med KulturÖsterbotten ut med programmoduler som behandlar barn- och ungdomslitteratur samt barns och ungas läsande.

Seminarium: Barnlitteratur som stöd i hanteringen av livssmärta

Fredag 15 november kl. 14–16 ordnas ett seminarium om barnlitteratur som stöd i hanteringen av livssmärta, med professor Mirjam Kalland som huvudtalare. Professor Kalland är aktuell med forsknings- och utvecklingsprojektet SAGA, som studerar berättelsers betydelse för den socioemotionella utvecklingen hos barn. I seminariet medverkar även direktör Anne Salovaara-Kero från Mieli – Pohjanmaan mielenterveys ry, ordförande Inger Damlin från Finlands svenska lärarförbund, skolkurator Daniel Björndahl från Österbottens välfärdsområde och författaren Sanna Sofia Vuori. Seminariet ordnas i Dramasalen på Vasa stadsbibliotek. Inträdet är fritt. – Seminariet strömmas. Se närmare information längre ned.

Ordkonstverkstad för barn och barnfamiljer

LittFest-lördagen (16 november) inleds med en tvåspråkig ordkonstverkstad för barn och barnfamiljer på stadsbiblioteket. Drop in-verkstaden pågår kl. 10.15–11.45. Inträdet är fritt och ingen förhandsanmälan behövs. Verkstaden leds av Karin Erlandsson (svenska) och Elena Lehdontie (finska).

Paneldiskussion: Kvinnligt ledarskap i litteraturen – förebilder och inspiration

Senare under lördagen, kl. 13.45–14.45, hålls en paneldiskussion kring temat kvinnligt ledarskap i litteraturen – förebilder och inspiration, med författarna Rosanna Fellman, Ellen Strömberg och Karin Erlandsson. Diskussionen leds av Anna Bertills.

Det kompletta programmet för Vasa LittFest finns här: www.vaasa.fi/sv/se-och-upplev/kultur-i-vasa-och-vasaregionen/vaasa-littfest-vasa/littfest-program/

Vi hoppas få träffa dig 15–16 november i Vasa! Du kan också följa oss via FB-live & YouTube:

Fredag 15.11 kl. 14–16:

Barnlitteratur som hantering av livssmärta

https://www.facebook.com/events/907651807928031/?ref=newsfeed

Lördag 16.11 kl. 13.45–14.45 via FB-live:

Kvinnligt ledarskap i litteraturen – förebilder och inspiration

https://www.facebook.com/events/1215951213006581/?ref=newsfeed

Du kan också följa oss via YouTube:

//www.youtube.com/@kulturosterbottensofuk8732">https://www.youtube.com/@kulturosterbottensofuk8732

VÄLKOMMEN MED!

På många arbetsplatser är rapportering av avvikelser en etablerad rutin. När något går fel är vi snabba med att lyfta upp det. Vi skriver avvikelserapporter om det som hänt. Denna process är naturligtvis väldigt viktig för att säkerställa att arbetsplatsen är säker och effektiv. Men det finns en fråga vi sällan ställer: varför rapporterar vi inte in positiva avvikelser, när något går oväntat bra? När någon levererar utöver det vanliga som ingår i jobbet.

Då man bara fokusera på negativa avvikelser utgår man från tanken att det normala alltid är det bästa. Men vad händer när någon gör något utöver det vanliga, något som förbättrar produktiviteten, ökar trivseln eller skapar en ny, innovativ lösning på ett problem? Dessa positiva avvikelser blir ofta osynliga i skuggan av de negativa, trots att de kan vara minst lika viktiga, om inte viktigare, för organisationens framgång.

En arbetsplats där man endast rapporterar negativa saker riskerar helt säkert att fastna i en cykel av problemfokusering. Tänk om vi i stället skulle lyfta fram positiva avvikelser, det vill säga då någon eller något bryter det normala men på ett konstruktivt sätt. Då öppnar vi säkert upp för en arbetsplats och en arbetskultur med ständig förbättring och med nya tankar och idéer. Jag är övertygad om att positiva avvikelser fungera jättebra som inspiration på en arbetsplats.

Att uppmuntra arbetstagare att komma in med positiva avvikelser stärker säkert moralen och bygga en mer inkluderande arbetsmiljö. När en arbetstagare känner att ens ansträngning att göra något extra uppmärksammas och uppskattas, ökar säkert också deras motivation att fortsätta bidra med nya idéer och lösningar. Att få positiv feedback garanterat helt klart en känsla av stolthet över sitt arbete, vilket i sin tur kan leda till att de anställda blir mer nöjda.

För att lyckas med att skapa en kultur av positiv rapportering måste vi förändra hur vi ser på våra rutiner. Ledningen måste visa klart och tydligt att det är viktigt att lägga märke till och dela positiva avvikelser. Verktygen för att lämna in en rapport måste vara enkla och tillgängliga. Det måste också finnas system för belöningar eller erkännande för dem som bidrar med positiva inslag på arbetsplatsen.

Personligen skulle jag mycket hellre rapportera in om någon av mina arbetskamrater gjort ett extra bra jobb än att lyfta upp saker som någon eventuellt gjort fel. Det känns mera meningsfullt och givande att få bidra till en positiv atmosfär där vi lyfter varandra och delar framgångar, i stället för att dra ner den andra och att fokusera på misstagen. Ingen gillar att vara en skvallerbytta. Att rapportera positiva avvikelser ger oss en chans att hylla våra arbetskamraters ansträngningar, vilket säkert inspirerar oss alla att göra vårt bästa. I slutändan tror jag att vi alla mår bättre och presterar bättre när vi känner att vårt arbete uppskattas och erkänns.

Så genom att byta fokus från negativa avvikelser till att också lyfta fram de positiva, kan vi säkert skapa en arbetsplatskultur som främjar innovation, ökad produktivitet och högre arbetsglädje. Det är en enkel men effektiv förändring som kan påverka hur vi ser på vårt arbete och våra kollegor.